Den omärkta påsen

Varje natt levererar Växjö kommuns nattpatrull narkotikaklassade läkemedel till en 64-årig man — i en paperspåse utan namn, utan ordination, utan spårbarhet. Han bor ensam. Ingen kontrollerar totaldosen. FASS varnar: kombinationen kan vara dödlig.

Bordet på uteplatsen

Ett lugnt bostadsområde i Växjö. Klockan är kvart i åtta en torsdagskväll i maj 2026. På träbordet utanför 64-åringens lägenhet ligger kvällens medicin i två delar.

Den ena är dosrullen. En plastremsa med individuellt förpackade doser, producerad av dosapoteket. Varje dos är märkt med patientnamn, personnummer, dag, datum och klockslag. Full spårbarhet genom hela kedjan — från läkarens ordination i Pascal, via dosapotekets maskinpackning, till den tablett som 64-åringen sväljer. Systemet fungerar som det ska.

Bredvid dosrullen ligger en liten vit paperspåse.

Påsen har ett förtryckt formulär med åtta fält: Patientens namn. Patientens födelsedatum. Preparat. Dosering. Ordinerad av. Utlämnad från. Utlämnad av. Datum. Formuläret är designat för att ge exakt den spårbarhet som Socialstyrelsens föreskrifter kräver.

Samtliga fält är tomma.

Påsen innehåller fyra tabletter Heminevrin (klometiazol) 300 mg och en tablett Sobril (oxazepam) 5 mg. Klometiazol är narkotikaklassat under förteckning V. Oxazepam under förteckning IV.

Heminevrin-kapslarna är bruna, utan text, utan tryck, utan identifikation. Det enda som går att identifiera med blotta ögat är Sobrilen. 64-åringen kan inte se vad han sväljer. Inte påsen, inte formuläret, inte kapslarna — ingenstans i kedjan mellan ordination och patient finns en enda punkt där innehållet kan verifieras.

Det finns inget papper som visar vem som ordinerat tabletterna, vem som packat påsen, eller vem som lämnat ut den.

64-åringen får denna påse varje dag.

“Det är fördomsfrågor”

En stund innan fotot tas har nattpatrullen kommit med sin leverans. Mannen som bär in medicinen presenterar sig som Tobbe. Han har med sig dosrullen och den vita påsen.

Pär Törnell, 64-åringens ombud, spelar in samtalet.

“Varför finns det vissa grejer som är från apoteket och andra grejer som är i ett kuvert?” frågar Törnell. “Varför lägger man inte det i dosrullen?”

“Det här kommer från dosapoteket,” svarar Tobbe och pekar på dosrullen. “Det här har vi löst. Det plockar jag ihop.”

Tobbe bekräftar att han personligen plockar ihop de narkotikaklassade tabletterna i kuvertet. Han arbetar efter “en medicinlista.” Men när Törnell frågar vem som ordinerat medicinen vägrar han svara.

“Det är fördomsfrågor. Jag delar bara medicin.”

Tobbe vet inte vilken läkare som har skrivit ut de fyra extra Heminevrin han delar ut varje kväll. Han vet inte varför de inte ingår i dosrullen. Han vet inte att de inte syns i det nationella läkemedelssystemet.

“Nej men det går inte utanför apotekssystemet,” insisterar Tobbe. “Det är bara att det inte ligger i dosrullen.”

Törnell frågar om Tobbe är sjuksköterska.

“Nej det är jag inte. Jag är förskollärare i utbildning.”

En förskollärare som delar ut narkotikaklassade läkemedel till 21 patienter varje natt. Han har “en delegeringstabell” men vet inte vem som ordinerat medicinen han levererar. När Törnell frågar efter hans efternamn svarar han:

“Det spelar ingen roll.”

Sedan går han.

Sex tabletter som ingen kontrollerar

64-åringen får varje dag sex tabletter Heminevrin 300 mg — en total dagsdos på 1 800 mg klometiazol. Två kommer via dosrullen. Fyra kommer i den omärkta påsen.

Han får också fem tabletter Sobril (oxazepam) 5 mg. En tablett Zopiklon 7,5 mg. Två tabletter Kvetiapin 50 mg. Alla fyra preparaten är CNS-depressiva — de dämpar centrala nervsystemet.

FASS skriver om Heminevrin: “Kardiorespiratorisk kollaps med dödlig utgång har rapporterats vid kombination med andra CNS-depressiva medel.”

64-åringen tar inte ett annat CNS-depressivt preparat. Han tar tre.

De fyra extra Heminevrin — de som utgör två tredjedelar av hans dagsdos — syns inte i 1177, det digitala journalsystem som patienter och vårdgivare använder. De syns inte i Nationella läkemedelslistan, det register som sedan december 2025 ska ge alla parter samma bild av en patients medicinering. De är osynliga för systemet.

Det innebär att rimlighetsbedömningen — den kontroll som Socialstyrelsens föreskrifter kräver innan varje läkemedelsdos iordningställs — inte kan utföras. Den som packar 64-åringens medicin ser inte totaldosen. Dosapoteket ser inte de fyra extra tabletterna. Om 64-åringen hamnar på akuten ser läkaren inte dem heller.

Ett preparat för sjukhusvård

Klometiazol (Heminevrin) är godkänt för två indikationer: alkoholabstinens och sömnstörning hos äldre. Socialstyrelsen rekommenderar att preparatet reserveras för slutenvård — det vill säga inneliggande vård på sjukhus, under medicinsk uppsikt, under en begränsad period.

64-åringen bor ensam. Han har ingen medicinsk tillsyn nattetid. Han har varken alkoholberoende eller primär sömnstörning — hans grundproblematik är stress, ångest och ADHD.

“Mina vänner berättade att det är medicin som de skrev ut för folk som har problem med alkohol,” säger 64-åringen i en av inspelningarna. “Jag är ingen alkoholist.”

Ingen har förklarat för honom vad Heminevrin är eller varför han tar det. Ingen har berättat att kombinationen med hans övriga mediciner kan vara dödlig.

“Jag har varit jätterädd när jag går och lägger mig på kvällarna,” berättar 64-åringen. “Det har inte känts bra. Jag har försökt hundra gånger att låta bli att ta den. Då har jag varit helt slut på morgonen. Iskall. Men ibland har jag legat konstigt och vaknat konstigt. Det svettas inte som man ska göra. Det blir en väldigt konstig sömn.”

Han beskriver huvudvärk, ångest vid uppvaknande, muskelförtvining och yrsel. Han har ramlat hemma. Hans muskler har försvunnit så mycket att blodtrycksmanschetten inte fungerar på hans arm.

Symtomen sammanfaller med att dosen ökades för ungefär ett år sedan. Enligt 64-åringen var det Lina, kommunsjuksköterskan, som övertalade läkaren att öka dosen — trots att läkaren först inte ville.

“Läkaren ville först inte göra det. Och sen hade Lina övertalat honom.”

Sju avvikelser

En regelverksanalys mot Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2017:37) identifierar sju avvikelser i 64-åringens läkemedelshantering:

1. Medicin utanför samlad läkemedelslista. Alla ordinationer ska hållas samlade i patientjournalen (6 kap. 12 paragraf). Fyra av sex dagliga Heminevrin finns inte i det elektroniska systemet.

2. Omöjlig rimlighetsbedömning. Den som iordningställer ett läkemedel ska kontrollera totaldosen mot FASS och patientens diagnoser (8 kap.). Med två tredjedelar av klometiazoldosen osynlig kan denna kontroll inte utföras.

3. Narkotika utan förbrukningsjournal. Tillförsel och förbrukning av narkotikaklassade läkemedel ska dokumenteras med patientnamn, personnummer, mängd och signatur vid varje uttag (12 kap. 3 paragraf). Påsen är omärkt. Tobbe nämner ingen förbrukningsjournal.

4. Delegering utan dokumenterad kompetens. Delegering kräver att mottagaren har dokumenterad kunskap om de aktuella läkemedlen och riskerna (9 kap. 4 paragraf). Tobbe vet inte vilken läkare som ordinerat och avfärdar frågor om medicinrisker som “fördomsfrågor.”

5. Klometiazol ambulant mot rekommendation. Socialstyrelsen rekommenderar att klometiazol reserveras för slutenvård. 64-åringen får 1 800 mg dagligen i hemmet, ensam, i kombination med tre andra CNS-depressiva.

6. Fullmakt utan samtycke. 64-åringen uppger att en person har lagts till på fullmakten för medicinuthämtning utan hans underskrift. “De har lagt till det själva,” säger han. Fullmakt kräver patientens aktiva medverkan.

7. Heminevrin utan adekvat indikation. Klometiazol är godkänt för alkoholabstinens och sömnstörning hos äldre. 64-åringen har varken alkoholberoende eller primär sömnstörning.

90 procent

64-åringens fall är inte unikt. Det är statistiskt normalt.

I december 2023 publicerade Inspektionen för vård och omsorg, IVO, resultatet av en nationell inspektion av 293 kommuner. Resultatet: 90 procent av kommunerna hade brister i dokumentationen av läkemedelshanteringen — de saknade kunskap om patientens aktuella medicinering. 81 procent hade otillräckliga förutsättningar för delegerad personal att hantera medicin patientsäkert.

Riksrevisionen konstaterade samma år en betydande underrapportering av allvarliga händelser. Cirka 2 500 Lex Maria-anmälningar görs per år i hela sjukvården. Samtidigt tar Löf, patientförsäkringen, emot 18 700 patientskadeanmälningar — varav 43 procent leder till ersättning. 16 procent av Lex Maria-anmälningarna rör läkemedelshanteringsbrister.

Journalist Anna Basen arbetade 2014 encovererat i Stockholms hemtjänst. Hon saknade formell delegering men delade ut medicin dagligen. “Jag var rädd att skada eller döda någon varje dag,” skrev hon. Nyckelstatistiken: 35 000 äldre sjukhusvårdas årligen av läkemedelsbiverkningar, 20 000-25 000 av dessa förebyggbara.

Forskarna Odzakovic och Hellström dokumenterade 2024 sex utmaningar i hemsjukvården: komplex medicinering delegerad till okvalificerad personal, improviserade förhållanden där antibiotika blandas på patientens tvättmaskin, läkemedel som förvaras med mat.

Nattpatrullens medicinleverans har inget eget regelverk. Personalen faller under samma föreskrifter som all annan kommunal vårdpersonal. Samma kompetenskrav gäller oavsett arbetspass, oavsett om det är dag eller natt. Men natten har färre ögon som ser.

Det tomma formuläret

Den mest talande detaljen i 64-åringens fall är inte att reglerna bryts. Det är att infrastrukturen för att följa dem redan finns.

Dosrullen visar att spårbarhet fungerar. Varje enskild tablett är knuten till en patient, en läkare, en ordination, ett datum. Påsen har ett formulär med exakt de fält som krävs. Systemet är byggt för dokumentation.

Ingen fyller i det.

Kontrasten mellan dosrullen och påsen på 64-åringens uteplatsbord den 1 maj 2026 är kontrasten mellan ett system som fungerar och ett system som har gett upp. Apoteket följer reglerna. Kommunen gör det inte. Skillnaden landar hos patienten.

64-åringen bor ensam i ett lugnt bostadsområde i Växjö. Varje kväll sväljer han sex tabletter av ett preparat som Socialstyrelsen rekommenderar ska ges på sjukhus, under uppsikt, under begränsad tid. Han tar dem med tre andra mediciner som FASS varnar kan vara dödliga i kombination. Ingen kontrollerar totaldosen. Ingen fyller i formuläret. Ingen är där på natten.

“Jag har varit jätterädd när jag går och lägger mig på kvällarna,” säger 64-åringen.

Ingen lyssnar.