I Australien publicerade forskare 2023 svaret i en peer-reviewed medicinsk tidskrift. De kallade det behavioural euthanasia. I Kalifornien dömdes en sjuksköterskechef till tre års fängelse för det. I Växjö får en 64-årig man med autism varje kväll sex tabletter av ett preparat som Socialstyrelsen säger ska ges på sjukhus — vid doser som är tre till sex gånger högre än vad döende patienter får.
I Australien publicerade forskare 2023 svaret i en peer-reviewed medicinsk tidskrift. De kallade det behavioural euthanasia. I Kalifornien dömdes en sjuksköterskechef till tre års fängelse för det. I Växjö får en 64-årig man med autism varje kväll sex tabletter av ett preparat som Socialstyrelsen säger ska ges på sjukhus — vid doser som är tre till sex gånger högre än vad döende patienter får.
I Sverige har det inget namn.
I palliativ vård — vård av döende patienter — ges klometiazol vid terminal förvirring. Dosen är 300 till 600 milligram per dag. Behandlingen pågår dagar, ibland timmar. Patienten är döende.
64-åringen i Växjö får 1 800 milligram per dag. Han har fått det dagligen i över sex månader. Han är inte döende.
I hans läkemedelslista på 1177 står ordinationsorsaken: “konfusionstillstånd i ålderdomen.”
Han är 64 år. Han har ingen demensdiagnos. Hans diagnoser är autism och ångesttillstånd. En utredning enligt socialtjänstlagen konstaterade 2026: “Inga indikationer för skadligt bruk eller beroende har kunnat beläggas.”
Konfusionstillstånd i ålderdomen. Det är inte vad han har. Det är vad som står i papperen.
Folketssjukvard.se har tidigare rapporterat om hur 64-åringens medicin levereras — i en omärkt paperspåse, av en förskollärare, utan dokumentation. Den artikeln handlade om leveranssystemet. Denna handlar om medicineringen i sig.
64-åringen tar varje kväll:
Alla fyra dämpar centrala nervsystemet. FASS skriver om Heminevrin: “Kardiorespiratorisk kollaps med dödlig utgång har rapporterats vid kombination med andra CNS-depressiva medel.”
64-åringen tar tre andra CNS-depressiva preparat utöver Heminevrin.
Janusmed Riskprofil — Region Stockholms verktyg för läkemedelsinteraktioner — klassar kombinationen som sederingsrisk nivå III: röd, “påtagligt ökad.” Klometiazol och oxazepam har båda maxvärde 3 av 3.
Heminevrin finns på EU(7)-PIM-listan — Europas lista över potentiellt olämpliga läkemedel för äldre — på grund av risken för andningsdepression.
Socialstyrelsen rekommenderar att klometiazol reserveras för slutenvård — inneliggande vård på sjukhus, under medicinsk uppsikt, under begränsad tid. FASS anger maximal behandlingstid: 9 till 10 dagar.
64-åringen har fått medicinen dagligen sedan november 2025 vid maxdos. I hemmet. Ensam. Utan medicinsk tillsyn. Ingen behandlingsplan. Ingen planerad nedtrappning. Inget slutdatum.
I Australien genomförde en kunglig kommission 2021 en utredning om kvaliteten i äldrevården. Två år senare analyserade forskare vid Edith Cowan University de vittnesmål som samlats in. Studien publicerades i BMC Geriatrics, en peer-reviewed medicinsk tidskrift.
Forskarna — Cain, Chejor och Porock — valde sina ord med omsorg. De kallade det de dokumenterade för behavioural euthanasia.
Inte som metafor. De valde ordet eutanasi — avlivning — medvetet. De dokumenterade en dödsorsakskedja:
En rättsläkare fastslog i ett av fallen att medicineringen “contributed to her physical decline and death.”
Studien identifierade fyra mönster:
Labelling. Beteende stämplas som farmakologiskt problem istället för ouppfyllt behov. I 64-åringens fall: ångestdrivet repetitivt tal — ett dokumenterat autistiskt drag som fyller åtta kända funktioner enligt forskning — medicineras med fyra sederande läkemedel istället för samtalsstöd eller anpassad miljö.
Pushing prescription. Medicinering som första lösning. I 64-åringens fall: ingen dokumentation om att psykosociala insatser prövats. Samtalsbehandling avvisades av vårdcentralen 2024.
Coverups. Ordinationsorsak döljer syftet, samtycke kringgås. I 64-åringens fall: “konfusionstillstånd i ålderdomen” — en diagnos han inte har.
Family’s fight. Anhöriga eller ombud möter motstånd vid granskning. I 64-åringens fall: ett 22-sidigt brev med begäran om utsättning skickades till vårdcentralen. Dagen efter begärde kommunsjuksköterskan receptförnyelse av samma preparat hos samma mottagning.
Samtliga fyra mönster matchar.
2016 lanserade NHS England kampanjen STOMP — Stopping Over-Medication of People with a learning disability, autism or both. Bakgrunden var data som visade:
Antipsykotikaförskrivning för personer med funktionsnedsättning: 16 gånger högre än normalpopulationen. För personer med autism: 7 gånger högre. Medicineringen gavs för det primära syftet att påverka personens beteende — utan terapeutisk motivering.
Medicinen ersatte den vård personerna hade rätt till. Istället för anpassad miljö, samtalsstöd och ångesthantering fick de tabletter som tystade dem.
NICE — Englands motsvarighet till Socialstyrelsen — kräver att psykosociala insatser prövas före antipsykotika vid autism. Aldrig som enda insats. Obligatorisk granskning efter tre till fyra veckor. Utsättning om ingen kliniskt viktig effekt vid sex veckor.
64-åringen har haft kvetiapin — ett antipsykotikum — sedan juni 2023 utan en enda dokumenterad granskning. Inga psykosociala insatser har prövats.
I Sverige konstaterade IVO 2022–2023 att 64 procent av inspekterade LSS-boenden använde otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder. I ett fall blandade personal dagligen läkemedel i en brukares saft utan dennes vetskap. Kunskapsguiden — Socialstyrelsens eget kunskapsstöd — klassificerar uttryckligen medicin som gör personen “trött och passiv” som en otillåten tvångsåtgärd.
Följande kedja framträder ur dokumenterade fakta. Inget steg kräver antagande om avsikt.
64-åringen har ångest. Det är hans grundtillstånd, kopplat till autism.
Ångesten medicineras med fyra CNS-depressiva istället för ångestbehandling. Samtalsbehandling har aldrig prövats. Den avvisades aktivt av vårdcentralen.
Medicineringen skapar nya symptom: sedation, kognitiv nedsättning, fallrisk, muskelförtvining. I november 2024 drabbades 64-åringen av subdural blödning efter fall. Hans muskler har försvunnit så att blodtrycksmanschetten inte längre fungerar på hans arm.
Symptomen tolkas som 64-åringens egen oförmåga — och åberopas i en ansökan om förvaltarskap, det juridiska verktyg som innebär att en person förlorar rätten att bestämma över sin egen ekonomi och sitt eget liv.
Ombudet begär utsättning och läkemedelsgenomgång.
Systemet svarar med receptförnyelse och sex veckors väntetid.
64-åringen kvarstår på samma medicinering.
Samma läkare — vid Vårdcentralen Dalbo i Växjö — har ordinerat medicineringen och utfärdat det läkarintyg som åberopas för förvaltarskap. Han kontrollerar både orsaken och diagnosen. Ingen oberoende granskning av vare sig medicineringen eller intyget har genomförts.
Under fem år har 64-åringen haft minst 12 olika förskrivare vid 4 vårdcentraler. Ingen har haft överblick över hans totalmedicinering. CNS-belastningen har bara ökat — aldrig omprövats. Preparat har lagts till men aldrig tagits bort. Det enda nedtrappningsförsöket på fem år — i september 2025 — gavs utan bryggmedicinering, utan samtalsbehandling, utan medicinsk övervakning. Det misslyckades. Enda reaktionen var maxdos.
Den 18 maj 2026 besvarade kommunsjuksköterskan Lina Karlsson ombudets frågor om 64-åringens medicinering. Hennes ord bekräftar oberoende det mönster som framträtt.
Om de omärkta påsarna:
“Det är tyvärr fel av personalen att lämna ut läkemedel på detta sätt.”
Om varifrån medicinen kommer:
“Det finns även ett kommunalt läkemedelsförråd hos sjuksköterska som Sobril och Heminevrin tagits från, då det underlättat hanteringen.”
Narkotikaklassade läkemedel lagerhålls och dispenseras av kommunen, utanför apotekssystemets kontroll. Motivet: det underlättar hanteringen.
Om doseringen:
“S har fått fria händer av läkare att använda Heminevrin upp till maxdos.”
Fria händer. En person med autism som inte visste vad Heminevrin var — “Mina vänner berättade att det är medicin som de skrev ut för folk som har problem med alkohol,” sa han i en inspelning — fick ansvaret att dosera narkotikaklassade läkemedel själv. FASS skriver att patienter som riskerar överdosering bör ges “en mindre mängd, till exempel en dagsdos, i sänder.” 64-åringen fick hela förrådet.
Och sedan: dagen efter ombudets brev — ett 22-sidigt dokument med begäran om utsättning, skickat till vårdcentralen den 18 maj — begärde Lina receptförnyelse av Heminevrin, Oxascand och Zopiklon hos samma mottagning. Förnyelse av exakt de preparat ombudet begärt ska sättas ut.
Det finns inget i journalen som visar att Lina kände till ombudets brev. Tidslinjen kan vara slump. Men den är dokumenterad.
I maj 2026 slutade 64-åringen att ta kvetiapin på eget initiativ. Ingen läkare ordinerade utsättningen. Han bestämde själv.
Lina Karlssons reaktion: “Vad härligt att höra.”
64-åringen beskrev förbättringen: klarare i huvudet, mer aktiv, mår bättre. Funktionen förbättrades när ett av de fyra preparaten togs bort.
Det är inte teori. Det är dokumenterad orsak och verkan. Kvetiapin var ordinerad “mot ångest” — utan psykosdiagnos, utan utredning. Att funktionen förbättrades vid utsättning bekräftar att medicineringen orsakade en del av den funktionsnedsättning som observerats. Iatrogen skada — vårdorsakad skada.
Human Rights Watch dokumenterade 2019 samma fenomen i Australien. Personer som var sängliggande, som inte kunde svälja, som hade förtvivlat i månader och år — “kom tillbaka” när medicineringen upphörde:
Ray Ekins, 78, kunde varken gå eller svälja på olanzapin i 15 månader. Efter utsättning var han aktiv och engagerad. Monica var hopsjunken och ostadig. Efter utsättning kunde hon sitta, äta, hälsa, dansa med barnbarnet. Glynnis, 84, hade gått från storlek 18 till 12, uttorkad. Medicinen var orsaken.
Frågan för 64-åringen är: vem är han utan de andra tre preparaten?
Kemisk fixering har lett till fällande domar.
Kern Valley Healthcare District, Kalifornien. Sjuksköterskechefen Gwen D. Hughes beordrade att psykofarmaka skulle ges till 23 äldre boende — inte av medicinska skäl utan för att göra dem tysta och hanterbara. Dokumenterade orsaker: patienten “stirrade på sjuksköterskechefen”, “kastade en mjölkkartong”, “var respektlös”, “vägrade äta middag i matsalen.” Tre boende dog. Hughes dömdes till tre års fängelse.
Patricia McGinnis, California Advocates for Nursing Home Reform: “Tre år i fängelse är åtminstone viss upprättelse för deras dödsfall, och förhoppningsvis blir Ms Hughes dom en varning till andra verksamheter som tror att droger kan ersätta adekvat bemanning.”
Britthaven of Chapel Hill, North Carolina. Sjuksköterskan Angela Almore gav morfin till minst nio patienter på Alzheimeravdelningen och berättade att det var “flytande vitaminer.” Rachel Smith Holliday, 84 år, dog. Almore dömdes till fem månaders fängelse och permanent yrkesförbud.
I båda fallen var mönstret identiskt med 64-åringens situation: beteende som upplevdes störande möttes med sedering istället för vård. Dokumentationen saknades eller förfalskades. Patienter skadades eller dog.
Skillnaden: i Kern Valley och Britthaven var det legitimerade sjuksköterskor som hanterade läkemedlen. I 64-åringens fall är det en förskollärare utan vårdutbildning som packar narkotikaklassade kapslar i omärkta kuvert. I de amerikanska fallen fanns åtminstone bristfällig dokumentation. I 64-åringens fall är alla fält på formuläret tomma.
FDA — amerikanska läkemedelsverket — uppskattar att 15 000 äldre dör årligen av onödig antipsykotikaanvändning i USA. NHS England uppskattar 1 800 dödsfall per år i England.
I Sverige finns inga motsvarande siffror. Det behöver inte betyda att problemet inte finns. Det kan betyda att ingen räknar.
Mortalitetsstudier visar konsekvent ökad dödlighet vid den typ av medicinering 64-åringen får. Bensodiazepin i kombination med antipsykotika hos äldre ger 119 procent ökad dödlighet. Bensodiazepin ensamt: 92 procent. Antipsykotika ensamt: 60 till 70 procent.
64-åringen tar bensodiazepin, antipsykotika, och därutöver klometiazol och zopiklon. Ingen av studierna har undersökt alla fyra samtidigt. Kombinationen är för extrem för att ha studerats.
En studie från 1976 dokumenterade sex dödsfall kopplade specifikt till klometiazol. Dödsorsak: andningsdepression. Riskfaktorer: samtidig CNS-depressiv medicinering. Exakt 64-åringens situation.
I Australien heter det chemical restraint. I England finns en nationell kampanj. I Kalifornien har det lett till fängelse. I en peer-reviewed tidskrift har det fått en vetenskaplig definition.
I Sverige har det inget namn.
Men det finns. IVO konstaterade att 64 procent av LSS-boendena använde otillåtna tvångsåtgärder. Europadomstolen har slagit fast att tvångsmedicinering utan juridisk granskning bryter mot mänskliga rättigheter. FN:s kommitté för funktionsnedsattas rättigheter frågade Sverige specifikt om kemisk fixering vid sin granskning 2024.
64-åringen har aldrig samtyckt till sin medicinering i en informerad process. Han visste inte vad Heminevrin var. Ingen har förklarat att kombinationen kan vara dödlig. Ingen har erbjudit alternativ. Samtalsbehandling har avvisats. Anpassad miljö har aldrig diskuterats. Det enda som har erbjudits är tabletter.
I ett lugnt bostadsområde i Växjö sväljer en 64-årig man sex tabletter varje kväll. Tre till sex gånger den dos som ges till döende. Fyra preparat som kan vara dödliga i kombination. Utan behandlingsplan. Utan slutdatum.
Medicineringen har skadat honom — det är dokumenterat. Den har tagit hans muskler, hans balans, hans kognition. Den har gett honom en subdural blödning. Den kommer att åberopas för att ta hans rättsliga handlingsförmåga.
I andra länder har de ett namn för det.
Uppgifterna i denna text baseras på:
Kommentarer