I april berättade vi om en man som haft diagnosen diabetes typ 2 i femton år — utan att vården någonsin utrett frågan ordentligt. Läkare har sagt att han har diabetes. Andra läkare har sagt att han inte har det. Det enda testet som kan ge ett definitivt svar — OGTT — har aldrig beställts.
Uppföljning av “Femton år med diabetesdiagnos — utan utredning, utan behandling, utan OGTT”
I april berättade vi om en man som haft diagnosen diabetes typ 2 i femton år — utan att vården någonsin utrett frågan ordentligt. Läkare har sagt att han har diabetes. Andra läkare har sagt att han inte har det. Det enda testet som kan ge ett definitivt svar — OGTT — har aldrig beställts.
Nu visar ett brev att svaret fanns hela tiden. Och att det var värre än någon visste.
I ett brev daterat augusti 2024 bekräftar mannens patientansvariga sjuksköterska i kommunens psykiatri att diagnosen som sattes 2011 inte var den lindrigare varianten — diabetes typ 2 utan komplikationer — som det står i regionens journal. Den verkliga diagnosen var diabetes typ 2 med komplikationer.
Komplikationen var ögonskada. En ögonbottenundersökning i oktober 2011 visade diabetesretinopati — skador på näthinnan orsakade av förhöjt blodsocker — på höger öga.
Diagnosen som vården i femton år har sagt sig vara osäker på — den var bekräftad redan innan den första journalanteckningen skrevs. Och den var allvarligare än vad som framgår av journalen.
Diabetesretinopati uppstår inte över en natt. Det tar typiskt fem till tio år av förhöjt blodsocker innan blodkärlen i ögat börjar skadas. Om mannen hade synliga skador i oktober 2011 betyder det att diabetes sannolikt pågått sedan tidigt 2000-tal.
Inte femton år. Kanske tjugo. Kanske tjugofem.
Under hela den tiden har ingen mätt vad som faktiskt händer i hans kropp efter en måltid.
Diabetes som inte behandlas bryter ner kroppen långsamt och tyst. Ögonen skadas. Njurarna belastas. Nerverna i fötter och händer slutar fungera. Risken för hjärtinfarkt och stroke mångdubblas. Processen tar år — och den syns inte på utsidan förrän skadan redan är gjord.
Hälften av alla som får en diabetesdiagnos har redan utvecklat sådana skador vid diagnos. Det är därför tidig upptäckt är avgörande.
Den här mannen hade inte bara en sen diagnos. Han hade en diagnos som sedan nedgraderades och glömdes bort. I tjugo år.
Mannen har under flera år stått på kvetiapin — ett antipsykotiskt läkemedel. FASS, läkemedelsindustrins egen produktinformation, varnar svart på vitt: kvetiapin kan orsaka hyperglykemi, försämring av diabetes, och i sällsynta fall livshotande ketoacidos — koma och död.
Läkemedelsverket har 87 rapporterade fall av diabeteskomplikationer kopplade till antipsykotika. En stor registerstudie med över 100 000 patienter visade att redan låga doser kvetiapin försämrar blodsockerkontrollen, med tydligt dosresponssamband — ju högre dos, desto värre effekt.
Det betyder att mannen i tjugo år har gått med obehandlad diabetes, samtidigt som han varje dag tagit ett läkemedel som aktivt förvärrar just det tillståndet. Ingen har mätt den samlade effekten. Ingen har beställt det test som kan visa vad som händer i hans kropp efter att han ätit.
FASS kräver att patienter som sätts in på kvetiapin ska genomgå metabol kontroll — vikt, midjemått, fasteglukos, blodfetter — före behandlingsstart och regelbundet därefter. Ingen sådan kontroll finns dokumenterad.
Hans journal visar vad som händer med en kropp som ingen övervakar.
Levertal tretton gånger det normala — sjukhuset misstänkte alkohol, men mannen dricker ett par öl i veckan. Det förklarar inte en ALAT på fjorton gånger normalvärdet. Kvetiapin är en känd leverbelastare.
Sköldkörtelvärden under referensgränsen vid fyra separata tillfällen. Aldrig utrett.
Allvarlig D-vitaminbrist — hälften av undre gränsen. Ingen åtgärd.
Upprepade saltrubbningar i blodet. Kvetiapin igen.
Uttalad muskelförlust. Armarna saknar muskeltonus. Blodtrycksmanschetten fungerar inte på hans överarm.
Var och en av dessa avvikelser har noterats i journalen. Var och en kan vara en biverkan av kvetiapin. Var och en förvärras av obehandlad diabetes. Men ingen har lagt ihop dem. De ligger som isolerade punkter i anteckningar skrivna av olika läkare, på olika vårdcentraler, under olika år. Mönstret som bildas när man lägger dem bredvid varandra — det ser ingen, för ingen har helhetsansvaret.
Mannen själv upplever att hans kropp håller på att ge upp. Han tror att han är nära döden.
Det är inte dramatik. Det är en 64-årig man som har haft obehandlad diabetes i uppskattningsvis tjugo år, som dagligen tar ett läkemedel som försämrar just det tillstånd ingen behandlar, vars lever har slagit larm, vars muskler har försvunnit, och vars ögon redan var skadade för fjorton år sedan.
Han har frågat vården om sin diabetes vid minst femton dokumenterade tillfällen sedan 2015. Svaret har varierat mellan “du har fina värden” och “du har inte diabetes.” Det enda testet som kan ge ett definitivt svar — OGTT, en enkel blodprovstagning som kostar 200 kronor — har aldrig beställts.
Enligt brevet gjordes ögonbottenundersökningen vid en vårdcentral i Växjö. Men försök hitta den i mannens journal via 1177.
Kommunens sjuksköterska hade informationen. Regionens journalsystem visar något annat. Två system, två bilder av samma patients hälsa — och ingen som har jämfört dem.
Någonstans mellan 2011 och idag ändrades mannens diagnoskod. Från diabetes med komplikationer till diabetes utan komplikationer. Det framgår inte vem som gjorde ändringen, eller varför.
En lindrigare diagnoskod innebär lägre krav på uppföljning. Ingen regelbunden ögonbottenkontroll. Inga fotkontroller. Ingen intensifierad metabol övervakning. Allt det som den allvarligare diagnosen kräver — och som aldrig genomförts under femton år.
Den ögonbottenundersökning som gjordes 2011 och visade skador har aldrig följts upp med en ny. Fjorton år senare vet ingen om skadorna har förvärrats.
Vi har kontaktat berörda parter för att få svar på var handlingarna från ögonbottenundersökningen finns och hur diagnoskoden ändrades. En formell begäran om OGTT har lämnats till mannens nuvarande vårdcentral.
Mer kommer.
Detta är en uppföljning av artikeln “Femton år med diabetesdiagnos — utan utredning, utan behandling, utan OGTT”.