En 64-årig man har haft diagnoskoden E11.9 — sjukvårdens kod för diabetes mellitus typ 2 — registrerad i journalen sedan 2011. Han står i Nationella Diabetesregistret. Trots detta har en läkare skrivit att han inte har diabetes — utan att beställa det enda test som kan avgöra saken. OGTT har aldrig genomförts.
Bakgrundsfakta om OGTT och den diagnostiska evidensen finns i artikeln OGTT — det bortglömda diabetestestet.
Mannen har sedan unga år en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och bor i egen lägenhet med stöd av LSS-insatser. Han har sedan flera år tillbaka stått på kvetiapin, ett atypiskt antipsykotikum. Ingen dokumenterad metabol monitorering har genomförts i samband med insättningen eller därefter — trots att FASS kräver det.
Han har uttalad muskelförlust (sarcopeni). Armarna saknar muskeltonus. Blodtrycksmanschetten fungerar inte på hans överarm. Kreatinin — en muskelmarkör — har vid upprepade provtagningar legat i nedre kvartilen, men ingen läkare har reagerat på mönstret.
En genomgång av mannens 1177-journal visar att sökordet “diabetes” ger 84 träffar i anteckningar, diagnoser och remisser. Diagnoskoden E11.9 (ICD-10-koden för diabetes mellitus typ 2 utan komplikationer) har registrerats som huvud- eller bidiagnos vid minst 13 tillfällen av olika läkare och sjuksköterskor sedan 2011.
Mannen är registrerad i NDR (Nationella Diabetesregistret) — ett kvalitetsregister som förutsätter en aktiv diabetesdiagnos. En diabetessköterska vid hans vårdcentral registrerade honom i NDR vid två tillfällen under 2025, med E11.9 som huvuddiagnos.
Trots den aktiva diagnosen har mannen aldrig fått:
Han har kallats till diabetessköterska vid flera tillfällen men uteblivit. Mannen har autism och kognitiva svårigheter — journalen dokumenterar upprepade gånger att han “pratar mycket snabbt”, “har svårt att hålla tråden”, får “mycket muntlig information som han inte känner igen efteråt” och har “svårtagen anamnes”. Att förvänta sig att han självständigt ska förstå och följa kallelser utan stöd är orealistiskt givet hans funktionsnedsättning.
I maj 2025 skrev en läkare vid mannens vårdcentral: “Normalt socker. Han har inte diabetes.” Bedömningen baserades på normalt HbA1c och/eller icke-fastande glukos. Ingen OGTT beställdes.
Fyra månader senare registrerade en diabetessköterska vid samma vårdcentral E11.9 som huvuddiagnos och godkände registrering i NDR. I mars 2026 registrerade ytterligare en läkare vid samma vårdcentral E11.9 som huvuddiagnos och skickade remiss till diabetessköterska.
Kommunsjuksköterskan som samordnar mannens vård konstaterade själv: “det är svårt när det ibland står i hans journal att han har diabetes.”
Mannens ombud har frågat varför motsägelsen inte utretts. Svaret har varit tystnad.
Vid ett läkarsamtal i mars 2026 — som spelades in — avvisade läkaren en begäran om OGTT med hänvisning till normalt HbA1c (36 mmol/mol). Samma läkare registrerade vid samma besök E11.9 som huvuddiagnos.
Under perioden 2015-2026 har mannen lämnat 43 provtagningar. Glukosvärden visar ett tydligt mönster:
2015: Fasteglukos 7.8 mmol/L — flaggat i journalen med asterisk. Diabetesgränsen är 7.0. Värdet borde ha utlöst bekräftande prov eller OGTT. Ingen uppföljning dokumenterad.
2017: Fasteglukos 6.3 — övre gräns. HbA1c 41 — nära prediabetes (gränsen är 42).
2018: HbA1c 43 — prediabetes. Borde ha utlöst livsstilsrådgivning, OGTT och intensifierad monitorering. Ingen åtgärd dokumenterad.
2024-2026: Femton av arton icke-fastande glukosvärden ligger i intervallet 6.1-9.9 mmol/L. Mönstret — konsekvent förhöjt, år efter år — syns tydligt i sammanställningen men har aldrig analyserats samlat.
Senaste HbA1c (2026): 36 mmol/mol. “Normalt.” Gyberg visade i Läkartidningen att patienter med nedsatt glukostolerans hade genomsnittligt HbA1c på just 36 mmol/mol. WHO konstaterade 2011 att normalt HbA1c inte utesluter diabetes.
Tre faktorer gör att HbA1c och fasteglukos kan ge en falskt trygg bild i detta fall:
Sarcopeni. Skelettmuskulaturen tar upp 70-80% av blodsockret efter en måltid. Mannens dokumenterade muskelförlust innebär att denna kapacitet är kraftigt nedsatt. Blodsockret stiger sannolikt högt efter varje måltid och stannar uppe länge — men fasteglukos och HbA1c kan ändå se acceptabla ut.
Kvetiapin. Läkemedelsutlöst diabetes visar ofta glukosförhöjning på eftermiddagar och kvällar medan fasteglukos förblir normalt. HbA1c vid gränsen 6.5% missade 75% av diabetes hos patienter på antipsykotika.
Kombinationseffekten. Sarcopeni och kvetiapin verkar i samma riktning: båda försämrar postprandiell glukoshantering. OGTT är det enda testet som mäter just denna situation.
Vid ett tillfälle (februari 2025) kodade en läkare mannens diabetes som E10.9 — diabetes mellitus typ 1 — trots att all övrig dokumentation anger typ 2. Felkodningen har inte korrigerats.
Journalgenomgången visar att mannen vid minst 15 tillfällen under perioden 2015-2026 uttryckt oro över diabetes eller aktivt frågat om utredning:
Svaret har varierat mellan “du har fina värden” och “du har inte diabetes” — men aldrig: “vi beställer OGTT för att ta reda på det.”
Ordet “OGTT” förekommer en enda gång i mannens journal. Det var 2026, i en akutmottagningsanteckning som noterade att mannen hade med sig ett brev från sitt ombud där “behandlande läkare ombedes ta ett OGTT”. Brevet scannades av sekreterare. Inget OGTT beställdes.
Mannen har via sitt ombud begärt OGTT vid sin vårdcentral. Begäran avvisades — inspelning finns. En remiss till sjukhuset gjordes av en annan läkare — den avvisades också.
Ombudet har ringt privata kliniker i regionen. Ingen utför OGTT privat. Samtliga hänvisar till landstinget.
Patientnämnden ska enligt lag (2017:372) inte göra medicinska bedömningar och inte ta ställning till om vårdgivaren gjort rätt eller fel. Det är inte deras uppdrag. Däremot ska nämnden enligt 2 paragrafen hjälpa patienter att “få klagomål besvarade” och “rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienterna”. Enligt 7 paragrafen ska nämnden uppmärksamma IVO på förhållanden som omfattas av tillsynen.
Patientnämnden kontaktades första gången i augusti 2024. Klagomålet skickades till en vårdcentral som svarade: “Vi har tittat tillbaka på provtagningar som gjorts, dessa visar att du inte har diabetes.” Patientnämnden vidarebefordrade svaret och avslutade ärendet. Diagnoskoden E11.9 stod samtidigt aktivt registrerad i mannens journal och han var inskriven i NDR. En kontrollfråga till vårdgivaren — finns det en aktiv diabetesdiagnos i journalen? — hade inte krävt en medicinsk bedömning, men hade avslöjat att svaret var oförenligt med journalen. Frågan ställdes aldrig.
I mars 2026 skickades ett nytt klagomål om att en annan vårdcentral avvisat OGTT. Vårdcentralens medicinskt ledningsansvarige läkare bekräftade i sitt svar att diagnosen funnits sedan minst 2011 och att grunderna var oklara. Läkaren lovade utreda med nya prover — men avvisade sedan OGTT och baserade bedömningen på HbA1c.
I patientnämndens svar hänvisades mannen till sin nya vårdcentral: “Då Alexander nu bytt vårdcentral bör frågan om kompletterande test, OGTT, ställas dit.” Klagomålet handlade om varför den aktuella vårdcentralen avvisade OGTT — inte om var framtida vård skulle ges. Handläggaren tillade: “Patientnämnden gör inga egna medicinska bedömningar och tar inte heller ställning till om vårdgivaren har gjort rätt eller fel” — en korrekt beskrivning av uppdraget, men frågan var inte medicinsk. Frågan var om klagomålet hade besvarats.
Mannens ombud inkom med ett genmäle och åberopade 2 paragrafen — att nämnden ska se till att klagomål besvaras — samt 7 paragrafen om rapporteringsskyldighet till IVO. Först då vidarebefordrades genmälet till verksamhetsansvarig vid vårdcentralen samt till primärvårdens chefläkare. Den 24 april 2026 bekräftade patientnämnden per e-post att genmälet skickats vidare. Ärendet är pågående.
Det är värt att notera att nämnden i båda fallen — 2024 och 2026 — agerade inom sitt uppdrag. Den gjorde inga medicinska bedömningar, den tog inte ställning. Men de två skyldigheter som inte kräver medicinsk kompetens — att bedöma om ett klagomål faktiskt besvarats och att rapportera synliga avvikelser — aktiverades först efter att ombudet åberopade specifika lagparagrafer. En patient utan ombud hade sannolikt fått samma resultat som 2024: ett svar som inte stämmer med journalen, vidarebefordrat och avslutat.
50% av alla nydiagnostiserade med diabetes typ 2 har redan utvecklat senkomplikationer vid diagnos. DECODE-studien visade HR 1.73 för totalmortalitet vid oupptäckt IGT. En 2025-studie visade att diagnos utan OGTT hos äldre gav HR 2.043 för dödlighet.
Mannen har utöver glukosavvikelserna:
Ingen har samordnat dessa fynd. Var och en av dem kan vara en kvetiapin-biverkan. Tillsammans utgör de en bild av iatrogen skada — skada orsakad av vården själv — som aldrig utretts.
2011: Diabetesdiagnos sätts. Remiss ögonbotten. HbA1c 39. Kostbehandling.
2014: Diabetessköterska ordinerar fasteprover. Oklart om tagna.
2015: Fasteglukos 7.8 (flaggat, diabetiskt). Ingen uppföljning.
2017: Fasteglukos 6.3, HbA1c 41. Ingen uppföljning.
2018: HbA1c 43 (prediabetes). Ingen uppföljning.
2019: Triglycerider 3.2, LDL 5.5. Ingen koppling till metabolt syndrom.
2021: ALAT 13 gånger normalt. E11.9 bidiagnos. NDR-registrering. Leverpåverkan skylls på alkohol.
2023: E11.9 bidiagnos vid VC Centrum. Ingen diabetesuppföljning.
2024: Slumpglukos 8.2, 8.5, 8.9, 9.9. “Inom referens.”
2024: HbA1c 37, fasteglukos 5.3. “Normalt.”
2025 februari: Läkare: “diabetes i botten, inte följts på ett tag.” Planerar diabetessköterska.
2025 februari: Felkodning: E10.9 (typ 1) istället för E11.9 (typ 2). Aldrig korrigerad.
2025 maj: Läkare: “Normalt socker. Han har inte diabetes.” Ingen OGTT.
2025 september: E11.9 huvuddiagnos + NDR. Patient uteblev. Väntelista.
2025 november: E11.9 huvuddiagnos + NDR. Patient uteblev. Väntelista.
2026 mars: E11.9 huvuddiagnos. OGTT begärd av ombud — avvisad (inspelning finns). Diabetessköterska-remiss.
2026 april: OGTT-brev på akuten — scannat men ingen åtgärd.
2026 april: Ny VC: “Har diabetes. Väntelista diabetessköterska.”
Femton år. 13 ICD-registreringar. NDR-registrerad. Noll OGTT.
Patientfallet är anonymiserat. Alla provsvärden, tidpunkter och journalcitat är autentiska och hämtade från journalutdrag via 1177. Inspelningar finns arkiverade.